emmonmusic

Idag var det ett sådant rent ljus ute att man nästan kunde se minsta lilla partikel runt omkring. Som att ta av sig ett par dåliga glasögon och helt plötsligt se allt klart och tydligt. Det är märkligt hur otroligt svältfödd man är på ljus så här års, så att när väl solen skymtar det minsta suger man i sig all tänkbar energi så mycket det bara går. Enda nackdelen med att återfå synen efter en grusig och bilslasksmutsig vinter är att man börjar se hur skitigt allt egentligen är.

Då tröstar man sig med att ignorera grusslasket, kisa mot solen och promenera genom stan för att få träffa sin älskling. För att sedan bestämma sig för att bjuda varandra på en god indisk middag och ett ljuvligt glas rött vin på restaurang. Det är torsdagsromantik på hög nivå och vad passar bättre som soundtrack till detta om inte Womack & Womack's otroligt sköna dänga Teardrops och deras fantastiskta 80-tals lökiga men otroligt fina videon till.

I helgen passade vi på att fira Johan på hans 30års dag. Och sikken fest det blev. Festen arrangerades i samband med spelningar med våra kompisars band Principe Valiente och Tiny boys på Sugar bar. Johan hade intet ont vetandes blivit inbjuden som dj för kvällen, som då också var en överraskningsfest för just honom. Alla hans vänner har varit med att samla in pengar till en fin födelsedagspresent i form av en sjukt snygg EU-moppe. Han överraskandes även med att vi i bandet Paris hade arangerat en liten inofficiell "spontan-spelning" under kvällen, där Johan själv fick välja vilka låtar vi skulle spela. När det så blev dags för stället att stänga tyckte vi att festen bara hade börjat så vi tog en bulle hem till Annika och Nille för att fortsätta festen med knäppa påhittade drinkar, låtsasslagsmål, cirkusakrobatik och massor med fuldans. Vid sissådär 6-7 tiden på morgonen tyckte vi att det kanske ändå var dags att gå och lägga sig och jag och Jon tog morgontunnelbanan hem. Idag är man dock fortfarande lite trött men det var det värt för den grymmaste festen hittills i år.

Jon och jag började kvällen med en god persisk middag på Sugar Bar.


Kvällens huvudperson , födelsedagsbarnet Johan.


The guys, Christer, Max, Jon och Nille.


Niklas och Mattias spelade skivor.


Coola katter! Emmis, Niklas och Malin.


Steffi och Kristin, som också fyllde 30 år häromdagen. Grattis!


Principe Valiente spelade.


Finaste Karin och en glad mupp.


Helen var också där.


Två vackra kvinnor.


Annika och Johan tyckte det var dags för påfyllning i glasen.


Tiny Boys spelade.


Johan var som sagt ditlurad som DJ.


Helt plötsligt fick han ett kuvert......


I kuvertet fanns ett kort....


Där det stod att ha skulle titta ut genom fönstret......


SURPRISE!!!


Johan blev väldigt glad.


Sen var det dags för ett hemligt litet Parisgig där Johan fick välja låtarna.


Jag och Annika djade....sikket disco det blev.


Annika gillade sin Spitzer.


Festen ville inte ta slut så vi fortsatte hemma hos Annika och Nille.


Ett par ank-öronmuffar var bjudna.


Det blev ett jäkla ös med massor av fuldans.

Idag släpper jag mitt andra album "Closet wanderings". Hurra!!! Den finns även att lyssna på Spotify för er som är flitiga användare av detta medium. Annars rekommenderar jag er såklart att inhandla skivan bums. Det kan ni bla göra här och här.

I lördags bilade jag, Jon, Tony och Lisette till värmlands soliga Karlstad för en Emmon spelning på Club Radium/Arena. Det visade sig bli en toppen helg med massor av trevliga folk och sjukt grym publik. Tack alla ni som kom och gjorde spelningen till ett enda stort discoparty. Här nedan följer lite bilder på vårt lilla äventyr.


Soundcheck! Jag har en viss förkärlek till bilder där folk är utan huvuden som ni kanske har märkt.


Jon rattar lite på sin Yamaha CS10.


Sötnosarna Lisette och Tony


Karlstad by night.


Efter soundcheck och middag masade vi oss till hotellet för att insupa lite finkultur ala Melodifestivalen.


Vi röstade inte på någon, allra minst på Marcoolio.


Dagen till ära (alla hjärtans dag) hade Lisette inhandlat lite passande hjärtan som vi alla snaskade på.


Sweetheart.


Logen på spelstället hade en speciell men väldigt mysig inredning.


Vi trivdes! Sedan blev det dags för gig.


Jag svettig och fin direkt efter gig.


De andra var hungriga.


Tony blev rädd när han såg sin gröna tunga i spegeln.


Det tyckte jag var himla roligt.


Sedan blev det fuldans till långt efter att stället stängde och vakterna bad oss gå hem så att de fick sluta för kvällen.


Lite efterfest på hotellet och sedan Godnatt!!

Härom dagen när jag surfade in på min Myspacesida hittade jag denna härliga gobit till video i min gästbok. Det är kille i Finland vid namn Andrei som gjort denna fina video till min låt Down Below. Klicka bilden nedan för att se videon.

Pga bla besök i de Värmländska skogarna med en Emmon spelning i Karlstad i helgen och att jag så passande glömde datorn hemma, ligger jag lite efter med bloggandet. Därför tänkte jag nu bjuda er på en bit av vad som hände i fredags.

Efter jobbet bar det iväg till Lewis-kontoret där jag mötte upp med min härliga gamle vän Nisse, som jag till och med varit sambo med en gång i tiden. Vi bodde tilsammans i ett galet kollektiv ute på Lidingö för ett par år sedan när jag pluggade på Konstfack. I fredags bytte vi lite grejer med varandra. Nisse fick några ex av min nya platta och jag fick lite grymma kläder från ovan nämnda märke.

Efteråt hade jag, Jon och Tony planerat så fint för ett litet Emmon-rep. Dock var replokalsnycklarna på vift så vi blev tvungna att välja den lite mildare varianten av rep. Dvs hemma i vardagsrummet. Jon hade även så passande köpt en massa gott vin och lagat en underbar middag till oss. Sedan var man i storform för ett härligt rep.


Härliga Nisse med mina blivande jeans.



Mitt favoritvin Farnese Colline Teramane. Sjukt gott!


Jons goda grönpepparquorngryta.


Som passade utmärkt ihop med det goda vinet.


Sedan blev det repa av.

Igår var det dags för ett skönt rep med de härliga skummisarna i mitt band Paris. Vi gör en hel del galna äventyr tillsammans. Som tex senast i höstas då vi var på turné i Vitryssland. Det va häftigt!! Vi har även världens coolaste bil tillsammans som vi kallar Otto. När vi är ute och kör med honom på diverse hemliga uppdrag känner vi oss som Scooby doo-gänget. Det är bara den flygande hunden som fattas. Fast iofs så brukar Annikas mammans vovve Svante ibland få hoppa in i rollen som Scooby, då är vi fulltaliga.


Roddar och stämmer.

2 saker jag inte gillar. Cigg och sladdar. Men att repa är kul.

Johan the drummer boy

Här är våra kompisar som brukar komma förbi och hälsa på ibland.

Mattias interagerar så fint med bakgrunden.

Fint med röd gitarr.

Några av mina leksaker.

Sen ville jag också vara med på bild

Men då hittade Nille och Johan helt plötsligt en bild på mig i sportbladet.

Jag har hört att röda accessoarer är hett i år.

I natt var det svårt att sova. Jag tillhör dem som ibland drabbas av insomnia när månen står som högst i svidad skrud och i natt var det då med andra ord fullmåne. Man vaknar så där vid 3-snåret, tänker att man noga kanske bara ska vända lite på sig i sängen för att hitta en lite bättre position att slumra in i. Några timmar och ett antal posistionsbyten senare i en allt mer obekväm säng, har man funderat sig ett varv runt jorden och tillbaka. Alla tankar och känslor kring dessa tankar blir betraktade i ett microskåp med 10.000 gångers förstoring och helt plötsligt blir varje liten världslig grej galet gigantisk och väldigt tung att bära. Jag tänker så knasigt när jag ligger sömnlös vissa nätter. Ibland skrämmer tankarna mig, ibland kommer jag på de mest fanastiska ideér. Jag har skrivit en låt om detta på mitt kommande album "Closet wanderings". Låten har såklart fått det passande namnet "Insomnia" och handlar om när insomnian övergår i galenskap (It's a thin line). Men om jag i natt fortfarande hålls vaken av den där lysande gulgråa saken som rår om natten trotsar jag sömnlösheten, tar jag på mig tofflerna och dansar en svängom till  Feist -"My moon my man". Och jag som trodde att Mångalen var en film med Cher?

Här några fina bilder som Kajsa har tagit från spelningen på Debaser Medis för  ett par veckor sedan.

Denna vackra bild pryder min sovrumsvägg. Det är en poster för en fransk film vid namn Nénette et Boni där soundtracket gjorts utav bandet Tindersticks och detta är alltså själva omslaget till soundtracket. Jag inhandlade postern för en herrans massa år sedan då jag var och såg Tindersticks live på Cirkus i Stockholm. Trots det har jag aldrig sett filmen men jag älskar den här bilden och tycker att den passar fint in i stämningen till en söndagsmorgon då jag nyvaken och med sömndruckna ögon blickar upp mot denna vy. Det är fint!

Fredagen bjöd på en trevlig afton. Jon och jag började kvällen med en härlig middag på KGB. Där vi slog till på både, "rysk champange" och löjromsbiliner till förrätt och till varmrätt bidde det vegetarisk borstj för mig och Jon satsade på viltbullar. Smarrigt och mycket mättande. Efter matkalaset rullade vi vidare in på Nalen bar där vi mötte upp med Nille och Annika för att avnjuta lite vin och underhållning av bla dagens hotell-eskapader och en fin liten porslinsorkester. Senare traskade vi runt hörnet in på stora Nalen och Manifestgalan 2009. Jag var sändebud från Wonderland records som inhoppare för bandet Thermostatic som var nominerade i kategorin årets synt men som tyvärr inte kunde komma. Dock kneps priset i denna kategori av Elegant Machinery. Grattis!
Lite senare framåt kvällen ramlade vi vidare upp mot söders höjder och till Pet Sounds bar där Johan (trummis i Paris) spelade sina grymmaste skivor. Natten avrundades med ett besök på Seveneleven och med smarrig äggröra hemma i soffan. Det är vad jag kallar en helkväll!


På KBG har de menyn i gamla arkivmappar. Passar bra ihop med temat rysk byråkrati.

Viltbullar och vegetarisk borstj

På Nalen bar med Nille och Annika

Den fina lilla porslinsorkestern. Hade gärna tagit med mig den hem.
På Manifestgalan fann jag min gamle vän Abbas i mina armar.

Dj Fikon alias Johan Efraimsson

På Pet Sounds bar hittade vi även Johans lillasyrra Cissi som lirar trummor
i bandet Thoose dancing days.

Pop pose!

Dags för hemgång

Lördagen börjar fin fint med en av de mest underbara dockumentärer jag någonsin sett. "99-år och evig ung" handlar om danska Ellen Benzten som vid 99 års ålder levde som en riktig ungdom. En välberest, klok och kärleksfull kvinna som spred mycket glädje och ljus omkring sig. Dockumentärern handlar om henne och hennes butler Henry och beskriver deras liv tillsammans fullt med humor och energi. Det fyllde mig med sådan värme och lycka vilket kändes behövligt denna annars så dimmiga lördags förmiddag. Och ännu bättre blev det när Jon överraskade med att dyka upp från skivmixningen tidigare än väntat och ställde sig i köket för att laga hemmagjord pizza åt mig.

Min enkla lilla hemmastudio där jag producerar, spelar in och mixar allt Emmonmaterial, samt remixar och skriver många låtar till mitt band Paris har fått det eminenta namnet ProDUCKtion studio. Döpt efter de vackra Kalle Anka -tapeterna som pryder denna walk-in-closet där jag barrikerat mig. Här slåss jag med sladdar (hatar sladdar) midipluggar, flyttkartonger, en del skräp och några syntar. Denna garderobsstudio innehar även en mysig, ljusblå heltäckningsmatta och verkar tidigare ha varit något barns lekrum. Nu är det mitt lilla lekrum, där jag gör mina små utsvävningar under mörka kvällar och sena nätter. Så nu kanske ni förstår varför jag döpt min senaste platta till Closet wanderings.

Tänkte att det kanske vore på sin plats med lite Emmon demo-discography historia. Jag har innan jag släppte mitt debutalbum The art and the evil år 2007, också släppt en himla massa demos. Dessa små rariteter har cirkulerat runt lite varstans ute i världen sedan början av 2000-talet.

Jag släppte min första riktiga demo i slutet av augusti 2001 som snabbt därefter uppföljdes av ett antal till. Ni som innehar något ex av dessa små skatter ska veta att JAG knappt har några kvar och att jag fortfarande får förfrågningar från folk som gärna vill lägga vantarna på ett eller två ex. Men tyvärr går de endast att få tag på andrahandsmarknaden då jag inte längre tillverkar dem.  Men misströsta inte, kanhända blir det en fin liten samlingsskiva någongång med dessa outgivna låtar. Några av dem har jag dock återanvänt och kommer kanske även att återanvända igen till kommande släpp.

Jag tänkte att jag skulle göra en fin liten genomgång av dessa demo-skivor och dess historia.

1. Vi börjar med min första demo Emmon -Hemmon som släpptes den 30 augusti 2001. Den är inspelad i Ljudlabbet (i en liten skrubb) på Konstfack i Stklm där jag tillbringade min den största delen av min tid som studerande på denna konsthögskola. Omslaget har jag gjort själv. Min favoritlåt från denna demo är The Bodyjar.




2. Demo nr 2 heter Global. Eftersom den inte är märkt med något årtal är jag lite osäker, men jag tror att den släpptes under hösten 2001. Också den inspelad i Ljudlabbet på Konstfack. Omslaget är gjort av illustratören Jenny Mörtsell.
Min favoritlåt från denna är nog Edit and create.



3. Casion som släpptes den 25 januari 2002 är döpt efter min första synt jag fick som liten och som dessutom skymtar på omslaget. Den hänger fortfarande med och har varit med på många Emmon inspelningar genom åren. Även denna är inspelad i Ljudlabbet på Konstfack. Omslag är skapat av Jenny Mörtsell. Min favvolåtar från Casion är Lost little ghost och Show off.



4. Discoperkele släpptes under 2002-2003 och är en slags förädlad samling av tidigare demolåtar uppblandade med några då lite nyare. Inspelad och behandlad i Ljudlabbet på Konstfack. Låten Discoperkele har jag även återanvänt som b-sida till min singel Wake up time som jag släppte under hösten 2006. Omslaget till denna demo har jag skapat själv. Favoritlåten får nog bli titelspåret Discoperkele.




5. Redroom var det första som kom till i min nuvarande ProDUCKtion Studio i Stklm och året var 2004. Låten Mongobrother har jag gjort tillsammans med min vän, den fantastiskt begåvande konstnären Fia-Stina Sandlund, som skrivit texten till denna låt. Den handlar om hennes utvecklingstörde bror Olle som dog i cancer. En oerhört sorglig men  väldigt vacker text. Spår nr 4, Teenage kickers är en favorit och nu även med i en förnyad version på mitt nya album Closet wanderings. Spår nr 10 är en remix jag gjort åt det grymma bandet Soviac. Det finns även en video till denna remix gjord av Mika Manninen som ni kan se här. Omslaget har jag gjort själv.





6. Sista demon jag gjorde innan debutalbumet var en demo-sampler med några av de låtar som sedan kom att hamna på The Art and the Evil 2007. Den spelades in under 2006 i ProDUCKtion Studion. Omslaget har jag gjort själv och favvolåten är High horses.

För er som befinner er i Karlstad den 14 feb bjuder vi på detta!

I somras fick jag i uppdrag av min gamle kreative vän Johan Miderberg att skriva ett inlägg i hans fantastiska blogg Saker som inspirerar. Jag skulle skriva om ett ämne som jag själv blivit starkt inspirerad av och valet föll direkt på min största kreativa inspirationskälla regissören David Lynch och mitt första möte med hans mästerliga teveserie Twin Peaks. Hur det blev finnes att läsa här nedan. Johan har dessutom själv kommenterat lite kort om hur vi träffades första gången. Fina minnen!




Kort om gästen: Emma och jag träffades på Hultsfredsfestivalen någon gång på 90-talet. Hon drack av min sprit, lånade min gitarr och spelade Pennyroyal Tea. Jag minns att jag var lika impad över att hon kunde dricka mig under bordet som över kraften i hennes sång. En kraft som banar väg. En kraft som leder framåt och menar allvar. Flera år senare har Emma ett pärlband av framgångar bakom sig som artist, producent och låtskrivare. Både i bandet Paris såväl som med sin soloakt Emmon. Hon har skrivit Nina Natris senaste singel och medverkat på Jacques C senaste 12'a.

"Jag minns känslan efter det första avsnittet av Twin Peaks som en spark i magen.
Det var 1990, jag var 13 år och hade aldrig någonsin upplevt att något så obetydligt som en lite konstig och flummig tv-serie från USA kunde kännas så stort. Men efter det där första avsnittet hände någonting med mig som satte djupa avtryck i mig ända tills idag 18 år senare.

Det öppnade upp en till värld utöver det vanliga. Ett alternativ mot normen av intetsägande tv och filmestetik. Jag hade aldrig tidigare reflekterat över hur tv och film egentligen fungerade och såg ut. Det var liksom bara något som fanns och skulle vara på ett visst sätt. Men när jag satt där framför den lilla teven vi då hade i mina föräldrars sovrum hemma i Mora och drabbades av mitt livs första riktigt stora "inspirationskick", var det som om det vändes ett blad i mitt liv. Jag upptäckte med ens var konst egentligen var: något som drabbar och påverkar människor och förändrar ens världsbild, precis som för mig där och då.

Det var lika mycket berättandet av en historia som sättet det såg ut och presenterades på rent estetiskt som fick mig att sen välja den kreativa vägen i mitt liv. Sedan dess är allt jag skapar genom konst, skrivande och musik på något sätt präglat av en skum medelålders amerikansk regissörs helt sinnessjuka men totalt geniala ideer.

Tio år senare gjorde jag en installationsutställning kallad "The Black lodge" under min utbildning på Konstfack, helt dedikerad som en hyllning till Twin Peaks och David Lynch och hans påverkan på mig. Det blev både en slags terapi över de filmer han skapat som genom åren skrämt skiten ur mig, liksom en varm och ödmjuk kärleksförklaring till en sann konstnärlig vägledare i mitt liv.

Här nedan följer länkar till fantastiska interaktiva vandringar genom David Lynch filmvärldar.
Lynch homage
Lynch homage - Black Lodge

Kolla även in denna:
Greetings from Twin Peaks"

Emma "Emmon" Nylén © 08

Så kom den äntligen från tryckeriet i Tyskland och var finare än jag kunde föreställa mig. Omslaget till mitt nya album "Closet wanderings". Med de finaste bilderna tagna av superbegåvande fotografen Andreas Lübeck, kläder av Mari Miltvedt Øye, grafisk layout av mig och Fredrik "Schlatta" Svensson. Fredrik ska förövrigt ge ut en grym fotobok med bilder från en himla massa konserter han besökt och fotograferat. Mer information om fotoboken finns här.

I lördags bar det iväg till Borås för spelning på anrika spelstället Trädgårn och klubb Mirage i Borås. Stället som på popspråk även kallas "Alpstugan". Det är verkligen ett speciellt ställe, där inredningen i lokalen som i stort sett är i ursprungsskick från 20-30 talet och går i en blandad stil av "alpstuga-finsk tangoklubb-Twin peaks-spansk bodega-design". Det är mysigt ingrott och som sagt väldigt speciellt. Nästan varje svenskt alternativt pop/rockband/artist har nog någongång satt sin fot på detta ställe som iallafall satt djupa spår i mitt minne.

Senast jag var där var den 24 november 2002 med mitt band Paris. Jag blev sjukt glad och överraskad när jag dessutom hittade en Paris-setlista från just den spelningen upptejpad på väggen i logen bland posters samlade från spelningar de haft där de senaste 15 åren. Det var som att skymta en bit svensk kulturhistoria.

Förutom Emmon spelade Disco digitale ett Italodiscoband på tre personer från Göteborg. Dessutom hade Sarah Blackwood från brittiska syntbandet Client flugits in direkt från London för att dja under kvällen vilket var himla trevligt.  Under kvällen spelade hon bla helt nya låtar från Clients kommande skiva, som hon tagit med sig direkt från mastering.


 

Jon och Sarah i den fantastiska miljön inne på Trägårn.



Vi hittade en inramad och signerad Melody club poster från 2002 när de var där och spelade.
Och ja det är Jon som står längst till höger på bilden.


Paris setlista för ljudtekniker från spelningen den 24 nov 2002. Nostalgi!!


Sveriges mest ingrodda med mysigaste loge med mycket väluppföljd rider.


Livebilder tagna av Emma Persson.

Lördagen den 24 jan var det så äntligen dags för Emmon att inta klubbscenen igen. Denna gång på Debasers samarbete med Spotifys klubb Clubify på Debaser Medis i Stockholm. Banden för kvällen förutom Emmon var Empire Dogs och The Kid. För Emmons del var det även världspremiär för utökningen av livemedlemmar som denna kväll kröntes av Tony "the beat" Ahola  på drumpads och Jon "the key" Axelsson på synt. Tack Maja och Max för fina bilder!

Emmon -Secrets and lies video gjord av Tony Ahola. Klicka på bilderna för att se videon.

Så var det dags igen för Emmon att börja fulblogga. Inom de närmaste dagarna kommer det att hända grejer på denna bloggsite så håll utkik.